Känner mig frustrerad!! Är så matt på allt! Ja denna blogg blev nog en klagoblogg känner jag! Skriver ju typ bara när jag är nere. Jaja
Får man känna att det är skönt när man får barnvakt? Var sjukt länge sen jag var utan barnen, och just nu känner jag bara frustration! Känner mig arg konstant. En son som inte lyssnar ett dugg på vad man säger, vilket gör mig arg, vi bråkar konstant! Och jag tänker på alla människor som flyr dagligen från elände och krig! Så fruktansvärt, så det går inte att föreställa sig. Jag vill hjälpa alla, men det går inte. Så fruktansvärt hur det är!

Jag känner bara just nu hur jag är påväg i raketfart rakt ner för en ond sprial, jag vill kliva av och åka uppåt! Jag känner hur jag blir mindre social, tappar talförmågan och vet inte vad jag ska säga. Känner att jag bara skulle vilja krypa in i ett mörkt hörn och stanna där. Jag har ingen ork, och har konstant ont i hela kroppen. Känner mig så less, blä det här som kallas livet, det är jävligt svårt! Tycker jag, men egentligen är mitt mående bara en fis i rymden jämfört med hur alla dessa människor som flyr känner. Dem har känslor och mående som kanske aldrig kommer suddas ut. Och så sitter man å klagar över sitt lilla. Fan! Ja livet, vem fan har sagt att det ska vara lätt?