Fy tusan. Känner mig så less på livet. Less på att springa runt i ett kugghjul! Less på att få mina dalar, svackor eller vad fan dem kallas.. Må dåligt för livet, vart är glädjen och lyckan? Den har tappats bort. Känner mig trött och hängig, grinig och arg helatiden.. Analyserar allt? När ska jag lära mig att koppla bort? Att bara vara. Jag är mig själv fullt ut och ändå känns det som att jag inte duger som jag är? Varför?
Trött på att jobba, trött på att bo i en lägenhet som kostar multum! Trött på att känna mig ensam. Trött på att livet fan inte är enkelt! Trött på att vara mig! Skulle vilja rymma, rymma dit igen känner mig. Eller bara stänga in mig. Gråta tills det inte kommer mer tårar. Gråta över livet, att livet är så jävla svårt. Och sedan resa mig upp och vara en ny människa... Trött på mig själv som är arg, trött på att jag inte kan hantera ilskan som bara kommer. Trött på att jag skriker på barnen ibland, trött på att jag börjar ge upp. Jag måste resa mig från allt! Ta tag i mig själv igen! Hitta lösningar istället för att se alla måsten och problem. Va fan vad trött jag är på så mycket! Livet, vem fan har sagt att det är lätt?
Är så jävla rädd, rädd för döden också. Att det kommer ta slut. Ja och samtidigt känner jag att jag borde leva, leva livet för man har fan bara ett! Fan att allt ska vara svårt!
Fan ta mig själv! Omvandla mina tankar till agerande! Tänk inte så jävla mycket bara va!! Jag säger många gånger fel saker, det kommer ut fel och folk tolkar det på fel sätt, jag gör saker som är galna men vad fan sån är jag. Varför ska jag helatiden tänka "undra hur dem tänker nu" "nu tycker dem att jag är sån"
Fan för tankar alltså! Nä nu ska jag sluta.
Riktigt Depp inlägg.. Hoppas på att jag hittar till glädjen snart.
Kram alla fina:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar